Får inget vettigt gjort i dag, så jag tittar in här som hastigast...ja nu är det inte dagar att räkna utan timmar. Om 24 timmar är vi på väg till Linköping, om 48 timmar ligger jag på op. bordet, börjar att kännas skrämmande . Men detta måste jag igenom, har inget val,sen får vi hoppas att det lugnar ner sig lite på sjukdomsfronten här...NU räcker det !!!
Om jag får säga det själv så tycker jag ändå att vi har tagit all skit vi fått utstå med ett förvånansvärt lugn, och vi har bara konstaterat att : Jaha då tar vi tag i detta då ! Man gör det man måste.
Väskan är packad, och huset är städat ska bara stryka all tvätt i dag,har förberett allt som går att förbereda. Bosse ska få pannbiff m. lök till middag, sen får han nog äta mycketr pasta är jag rädd för :))Blir nog ett o annat restaurangbesök också, tur att Jessica ska jobba här en dag i veckan då blir det andra bullar :))
Men i dag blir det nog mest att gå här och skrota,mentalt inställd är jag nu sen länge, vet att så fort vi kommer fram i morgon så är jag i goda händer och jag släpper allt och bara flyter med ( har ju varit med nu några "resor" )
Vet nu precis vilka som kommer att kommentera detta, vilka som kommer att ringa hit , vilka som kommer att maila mig, vilka som kommer hit i dag, vilka som kommer att höra av sig till Bosse. Vet också vilka som inte bryr sig det minsta, och som kanske t.o.m vill att det ska gå åt helsicke !! Men er kommer jag att dra vid näsan, för detta kommer att gå bra.....
Ha det bäst !!
Men, nej, tror du att det finns såna som vill att det ska skita sig? Hoppas inte :(
SvaraRaderaJag hoppas och håller tummarna för att det kommer gå utmärkt. Kram på dej
Det tror jag säkert att det finns Fanny...man kan inte vara alla till lags. Men som tur är så är nog ni andra flera, och det är bara ni som räknas.Tack för din omtanke...kram :
RaderaDu vet att jag tänker på dig ofta och kommer att ha tillförsikt att det kommer att gå bra.Du knäcks inte så lätt, det har du ju visat så många gånger.
SvaraRaderaStor kram från mig
Kerstin
Tack snälla Kerstin, nä jag är nog starkare än jag nånsin kunde tro, annars hade jag nog varit knäckt vid det här laget. Det är kanske så att man får så mycket man orkar med av allt här i livet. Jag väljer att se detta positivt, vill inte va en sån som inget klarar av:)Nu är det bara ca två timmar kvar tills vi ska åka och jag är helt lugn, vill bara få detta gjort.
RaderaKram och så hörs vi i nästa vecka / Maggis