Nu är det gjort !!!

Hej alla ni därute !!
Blev helt plötsligt ensam en stund, och då passar jag på när det är lungt att plita ner några rader här, Bosse o Lennart har åkt iväg på ärenden.
Ja gott folk, nu är det som jag haft hängande över mig i tre år och 5 månader äntligen åtgärdat. Det har nog varit en större press än jag anat själv för nu känns lättnaden STOR.
En vecka har just i detta nu ( kl 11.15 ) gått sen jag rullades in för operation av tumör på hypofysen.
Kom till Linköping på onsdagen, och jag var helt lugn och väldigt cool om jag fpr säga det själv...hade faktiskt oroat mig så länge så att när det blev av så var allt bara lugnt.
Bosse och Jens var med och skrev in mig,sen satte alla undersökningar igång och dom fick åka hem,denna gången gick det att skiljas utan tårar,sist var jag alldeles förstörd när anhöriga åkt.
Gjorde sen inget mer än att bara vänta, ja man fick ju duscha tre ggr i nån goja, svintohår hade man efter det ( jag som var så fin i håret )
Låg på en 4-sal så nån lugn blev det ju inte, det är en avd. med svårt sjuka så det var tillsyn stup i kvarten, men jag fick en insomningstablett så natten var bra.

På torsdagen var det så dags att rullas iväg i alla gångar på detta gigantiska sjukhus...11 personer räknade jag till att det var som stod beredda att ta hand om mig...och då hade inte kirurgläkaren kommit än...han kommer ju först när allt är klart. Tog en stund för dom stackarna att sätta alla nålar och portar, jag är ju så himla svpårstucken. Men till slut hörde jag ett gulligt : Gonatt Maggis....sen var jag borta!

Vaknade till 5 timmar senare, och mådde jättebra, inget illamående bara lite panik för näsan var full av tamponger + syrgasmask och slabgar överallt. Men natten gick ändå bra på postop.avd.....världens gulligaste sköterska satt hos mig så gott som hela tiden...minns att hon hade ett väldigt snyggt halsband ( Typiskt mig)
På fredag lunch fick jag komma till sal igen, och jag var uppe och spatserade inom en ½ timma...man måste ju kissa vettja.
Det fick jag göra på bäcken i två dagar så dom såg att in och ut stämde...mätte allt jag drack och allt som jag kissade ut.
Lördag o söndag var två trista dagar...men jag har återigen insett hur mycket man har att vara tacksam för,vilka människoöden jag mött på denna avd. upphör aldrig att förvånas hur dom som har det värst är de mest positiva och goa fina människor man kan träffa. Jag ska inte gå närmare in på detta här, men jag låg på sal ihop med två kvinnor som trots svåra plågor och mycket i bagaget ändå var så underbara...och vi skrattde mycket ihop.

På måndagen fick jag åka ambulans till Eksjö,där började mitt blodtryck att spöka var uppe i 222/110...då blev jag ledsen och där kom de första tårarna. Men doktorn lugnade mig, och sa att det var nog en effekt av allt som hänt, fick lite extra medicin så något gick det ner.
Sov där över natten,sen hämtade Jens, Bosse o Jonna mig,sååå underbart att komma hem och vi unnade oss mat från Matlyckan.
Nu har en sköterska varit här två dagar i sträck och kollat mitt tryck...det ligger PERFEKT!!!

Så nu är det bara att vila sig i form igen, blir mycket läsa, se på tv och dator...längtar ut i livet igen. Det kommer blombud här stup i kvarten...har så mycket fina blommor här så man blir alldeles rörd! Tack alla.
Nu är det dags att lägga sig lite tror jag....hörs i morgon igen.
Var rädda om er och ha det bäst!!
KRAM / Maggis