Usch, i morse fick man ett abrupt uppvaknande till TV-nyheterna,det hade varit ett skalv i Canada och det förmodades orsaka en Tsunami på Hawaii....och där har vi ju Jonna-Ponna just nu !!!
Jag fick magont och huvudont av oro...Bosse kollade nyheter på datorn hela förmiddagen, Jens ringde och han var förstås orolig som bara den. Fick inget vettigt gjort , men så gav sig Jonna tillkänna på face-book, och vi "pratade " lite där, blev i alla fall lite lugnad. Men tyckte så synd om henne , det måste ju ha varit en skräck innan de fick info om att det lugnat ner sig.Stackars människor som råkat ut för sånt här när det verkligen slår till med all kraft....
Mycket kaffe gick det åt denna f.m minsann...och när Bosse meddelade att dom blåst faran över så andades vi ut .
Det blev till slut nåt vettigt gjort, jag åkte iväg och handlade hem smör och annat till bakning...två smaskiga kakor blev resultatet, i morgon kommer ju flera fikagäster hit, då vill man ju ha nåt att bjuda på.
Sista dagen är det på min sjukskrivning, vart har denna månad tagit vägen nu då ? Och sista dagen för Jens att jobba mina tider, nu återgår allt till det gamla vanliga igen. Ska bli skönt att få livet tillbaka .....Jag känner också att krafterna finns, enegin verkar aldrig ta slut :) Bosse o Jens tycker att jag är som en duracell-kanin. Man vet aldrig hur länge det varar så jag passar på, snart så kanske man får en "koma-dag" igen...men den dagen den sorgen, nu njuter jag av att komma igång....
Slutar för denna gång, ska nu göra INGENTING, bara se på nån kul film och softa, kanske dristar jag mig till att skala en clementin...
 |
| De här tv-bilderna tittade vi på hela förmiddagen |
 |
| Det var inte det lättaste i dag... |
Men fy vad ni skulle ha vart oroliga, så långt bort och inte veta, fy, man kan ju bli sjuk av sånt, man är ju ofta orolig för de sina, det käraste man har <3, så roligt att du fått upp ångan, men du behöver ju inte stressa runt som en duracell kanin, du ska vara rädd om dig vännen, ha en mysig kväll, det ska jag med en kopp kaffe och min stickning, kramiz, :-)
SvaraRaderaNu tar jag det VÄLDIGT lungt Ulla...de sista timmarna av total ledighet. Ja du ett tag var det jobbigt med all oro...jag har ju också alltid varit en riktigb hönsmamma,vill helst att alla är där jag kan se dom, men sån är ju inte verkligheten. Sen vill jag ju att dom ska få se lite av vår värld, nåt som vi aldrig hann innan Bosse blev sjuk, nu är ju detta lite svårare.
SvaraRaderaSom tur är så kommer hon hem nu till veckan....KRAM