maggis5: Söderut

Hej!!

Ska berätta lite om gårdagen, vi kände oss pigga och tyckte att vi var värda att hitta på nåt kul , och så var ju vädret strålande och passade för denna vår lilla utflykt. Bosse vill komma till sitt älsakde Blekinge minst en gång om året, men av olika anledningar såsom hjärtoperation ena året och stroke andra året så har det gått ett tag sen sist.
Men nu jäklar så bestämde vi oss , nu sticker vi på direkten innan vi hinner ångra oss (huskatt.syndromet) Tog inte med oss nåt fika, det tar för lång tid att stanna för sånt tycker min andra hälft. Men när vi kom till Vetlanda så sa jag att nu får du stanna för vi ska ha nåt att smaska på , köpte lite dricka och finbullar + godis :)) Tur var det för vi stannade vid en fin rastplats för både fika och toabesök (Bosse)
Sen gick färden till Långemåla,där tillbringade Bosse sin barndoms somrar hos mormor Gerda....en kvinna man måste beundra .Hon fostrade själv 9 barn 5 pojkar och 4 flickor , morfar Hans dog året innan Bosse föddes...han var visst i USA stora delar av barnens uppväxt. Vad han gjorde där har Bosse aldrig fått reda på.Jag fattar inte hur Gerda orkade, visst alla barn fick ju tidigt hjälpa till med allt. Men bo så obekvämt,så många barn, ett jordbruk att sköta och allt i ett hem utan bekvämligheter....Ja man kunde nog skriva en bok om hennes öde.
Man kan ju inte jämföra med Raskens Ida eller Karl-Oskars Kristina...men det är banne mig inte långt därifrån och Duvemåla ligger ju bara en bit bort !!
Bosses mamma Lilly brukade berätta för mig hur det var så lite hum har man ju, jag var med ofta dit ner när jag kom in i bilden. En av bröderna som var ungkarl tog över gården, och vi brukade åka och hjälpa honom med städning och så tog vi in alla vinbären. Och där bland buskarna berättade hon om sin barndom....dom slet ont, men hade också väldigt roligt tillsammans.

Men denna gången var nog den sista som vi var där...inget roligt att se förfallet. Den som köpte gården har aldrig brytt sig om byggnaderna...han tog bara skogen sen fick det andra bara rasa ihop...

En tur in till Karlskrona blev det förstås också, men det är en jobbig stad att dra en rullstol i...bara backar och så kullersten överallt. Men det vackra överväger så vi kämpade på ( jag är faktiskt jäkligt stark upptäckte jag) Åt en god middag, handlade Blekingeskorpor och bara njöt av atmosfären.

Bosse gjorde lumpen i Karlskrona så han är hemmastadd där trots att många år gått,ett tag hade vi planer på att flytta dit men det kom annat emellan så det var nog inte meningen.
Även Bosses pappa Aldor gjorde " rekryten" i Karlskrona , det var så han mötte Lilly....

Gjorde ett stopp på Kosta Outlet på hemvägen ( Lill satte myror i huvudet på mig) Hahaaaa....